Dag-Otto

Då många av mina polare har börjat med detta så tar även jag tillfället i akt att börja blogga även jag.
Jag har alltid undrat vad det roliga och intressanta med att blogga är för något, det är också en av orsakerna till att jag startar en blogg. Svaret kan nog vara så enkelt som att folk är så galet jävla nyfikna vad alla andra sysslar med i deras annars så trista och gråa vardag att dem läser om andra som har det likadant. Tragiskt nog är det nog så. Jag är en av dessa tragiska personer som låtit mig följa med strömmen av nyfikenhet. Nog om detta.
Då detta är min ack så stora entré i bloggvärlden tänkte jag ta och berätta lite om dels vem jag är och vad ni kan ha för förväntingar i att läsa min blogg.
Jag heter Matthias och bor i norra Stockholm, rättare sagt i Sollentuna. Jag är för närvarande arbetslös, men söker förbrilt och nästan intill förgäves efter arbete. "Det är lätt att få arbete om man har gått Handel" Yeah right! Tack Syo'n, tack resten av er som sa att jag skulle gå Handel istället för Tex Hotell och Restaurang eller Bygg istället! "Men Matthias, du har sådant affärssinne och är så bra på att tala för din sak" JA!! Kanske det, men hade det inte vart bättre om jag sparade min talang och inriktat mig på att bli byggare eller kock/bartender och startat eget och använt mina talanger som "buissnesman" och startat egen byggfirma eller nattklubb/Restaurang och drivit den och marknadsfört oss där igenom? Nä då!!! Telefonförsäljning mm. är ju mycket bra. Hmm.
Har nyss varit sjukskriven i närmare ett års tid!!! Är bipolär. YES!!! Jag följer trenden, borde bli emo. Men Jag är nog för flamsig och FÖR sjuk i skallen för att vara det. Är nog mer han som i endast vuxenblöja och trumpet springer runt på plattan i stan och för ett jävla liv. Så sjuk är jag. (Då inte något med min manodepressivitet att göra)
Ni som läser detta kommer nog att få läsa en massa gnäll om vad jag tycker om vanliga sk. Svenssons. Inte nödvändigtvis "folk" jag känner, utan vilken dödlig som helst. Kommer använda mig av massvis ironi och sarkasm i mina inlägg, men det är sådan jag är. Nog därför många inte ser mig som allt för seriös som person. Tyvärr, ni fattar inte ironi/sarkasm i sådant fall. Kommer även berätta om dagen som varit, lite som en dagbok.
Ne, nu känner jag att jag skrivit så pass långt att om det vore längre, skulle inte många orka läsa mera. Därför får jag tacka för mig till er som varit lagom nyfikna att läsa om mitt dystra vardagliga arbetslösa liv.
Nu ska jag njuta genom att spela en ca: timmas gammalt hederligt ActionQuake mot en polare. Ha det allesammans. På återséende! Mvh Matte