Antiklimax

Baksmällan idag är olidlig. Det verkar som om det var med mig Milans startelva hade suttit med hemma hos Alex och pimplat bärs hela dagen. Dem uppträdde fulla/bakfulla på fotbollsplanen. Och att förlora HEMMA på SAN SIRO mot ett fjortis-gäng som Arsenal är inte acceptabelt. Det tror jag dem förstår. Därav all frustration i andra halvlek igår.

Jag kan inte förklara med ord hur jävla förbannad jag var igår. Kan inte förklara med ord hur nära det var att tårarna skulle börja rinna. Glansögd vart jag säkerligen. Det var ett sådant jävla antiklimax rent utsagt. Här har jag väntat ett antal veckor på returmatchen på hemmaplan. Jag var ju så säker på Il Grande Milan skulle kvalificera sig vidare till kvartsfinalen. Även när det stod 0-0 ända in i 85e minuten "visste" jag att Milan skulle vinna på något sätt ändå. Sen i 86e minuten. 0-1!!! Vad i helvete? Vad händer? Milan, VÄRLDSMÄSTARNA är på väg att åka ut redan i åttondelen. Sen kommer 0-2. Åt helvete med hela skiten.

Förresten.. Längesen jag pratade med Angelica. Båda vi har väl haft bättre saker för oss eller bara vart allmänt upptagna. Men kan inte säga att jag inte saknat henne. Det har jag ju. Börjar få abstinens snart. Klart man får, hon är så söt och gullig. Men aja, nu ska jag klä på mig och sticka till Robin.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0