Sju veckors lidande
Va återigen på ett soligt Råsunda igår kväll med ett par nära vänner. Vi satt i Råsundaparken någon timma innan avspark ach drack ett par öl och Underberg(!) i det soliga vädret. Sedan blev det ett par öl på Puben mitt emot Dick Turpin innan vi begärde oss in på Råsunda.
Matchen var inte så mycket att hurra för. Speciellt inte efter att AIK missade en straff i mitten av första halvlek. Grabbarna rullade rätt bra boll, men fumlade iväg bollen eller passade fel i de avgörande momenten allt för ofta för att skapa fler heta chanser. Underbart nog fick vi återigen mål i slutminuterna, vilket innebar mycket viktiga poäng.
AIK är ett lag som aldrig gör mål i slutminuterna, men i år har tre matcher slutat med mål i slutminuten. Straff mot Bajen som betydde 1-1 i 93:e minuten. Ett halvt självmål mot HBK som gav oss en 1-0 seger i 90:e. Och igår mot Malmö två mål i 86:e och 90:e som betydde 2-0. Jag tror inte bara på tur, utan mycket styrka då spelarna är galet tränade fysiskt.
Efter slutsignalen kändes det som om vi tagit guld. Var helt sjukt. Leffe skrek "Nu bjuder jag på öl på East". Hade hjärtklappningar en dryg timma efteråt. Väl på East blev jag bjuden på öl av Leffe som han hade lovat, och i gott och förstklassigt sällskap som vi samtalade med. Sms'ade farsan och sa att mina nerver snart inte klarar mer attväntatillsistaminuten-mål. Fick sedan följande svar: "Jag har hjärtklappningar så det räcker!" Sedan känner jag hur mina ögon blir tårögda och jag känner hur tårarna rinner ned från min kind. Sällskapet som visste att jag fått ett sms, men inte vad det stod frågade hur det var med mig och om någon hade dött mm. Det var bara av ren lättnad. Lättnad över tre poäng. Lättnad över att göra två spelmål. Lättnad över en hållen nolla. Lättnad över att nu verkligen vara med i den absoluta toppen. Och framför allt lättnad att ta en bekväm seger.
Skulle helst se att AS fortsatte utan paus över sommaren, för nu är det ett enda sju veckors långt abstinensbesvär tills serien drar igång igen efter ett för mig näst intill ointressant EM-Slutspel där Sverige som bäst kommer till Kvarten.
Formen? vad kommer hända med den efter sommaren? kommer den försvinna? kommer spelet återigen att börja hacka? Förhoppningsvis blir det bara bättre. Och dessa frågor kan först besvaras på sensommaren när serien drar igång igen.
Slutligen. Har även märkt en till sak med denna säsong som är så likt den -98. Det är att vi bytt målvakt efter lite mindre än halva, och ställt andrekeepern i mål som nu vägrar släppa in mål på sina tre matcher. Blir det som med Baxter/Asper -98? Fler och fler liknelser börjar komma upp. Hoppas bara avslutningen blir som det blev på Råsunda en afton i November 1998. Blir det så kommer jag inte bli förvånad om mitt hjärta kolapsar eller exploderar. Om jag fick sådan hjärtklappningar som jag fick igår, hur blir det då vid ett eventuellt SM-Guld?
AIK-IGÅR-IDAG-IMORGON-FÖRALLTID
Matchen var inte så mycket att hurra för. Speciellt inte efter att AIK missade en straff i mitten av första halvlek. Grabbarna rullade rätt bra boll, men fumlade iväg bollen eller passade fel i de avgörande momenten allt för ofta för att skapa fler heta chanser. Underbart nog fick vi återigen mål i slutminuterna, vilket innebar mycket viktiga poäng.
AIK är ett lag som aldrig gör mål i slutminuterna, men i år har tre matcher slutat med mål i slutminuten. Straff mot Bajen som betydde 1-1 i 93:e minuten. Ett halvt självmål mot HBK som gav oss en 1-0 seger i 90:e. Och igår mot Malmö två mål i 86:e och 90:e som betydde 2-0. Jag tror inte bara på tur, utan mycket styrka då spelarna är galet tränade fysiskt.
Efter slutsignalen kändes det som om vi tagit guld. Var helt sjukt. Leffe skrek "Nu bjuder jag på öl på East". Hade hjärtklappningar en dryg timma efteråt. Väl på East blev jag bjuden på öl av Leffe som han hade lovat, och i gott och förstklassigt sällskap som vi samtalade med. Sms'ade farsan och sa att mina nerver snart inte klarar mer attväntatillsistaminuten-mål. Fick sedan följande svar: "Jag har hjärtklappningar så det räcker!" Sedan känner jag hur mina ögon blir tårögda och jag känner hur tårarna rinner ned från min kind. Sällskapet som visste att jag fått ett sms, men inte vad det stod frågade hur det var med mig och om någon hade dött mm. Det var bara av ren lättnad. Lättnad över tre poäng. Lättnad över att göra två spelmål. Lättnad över en hållen nolla. Lättnad över att nu verkligen vara med i den absoluta toppen. Och framför allt lättnad att ta en bekväm seger.
Skulle helst se att AS fortsatte utan paus över sommaren, för nu är det ett enda sju veckors långt abstinensbesvär tills serien drar igång igen efter ett för mig näst intill ointressant EM-Slutspel där Sverige som bäst kommer till Kvarten.
Formen? vad kommer hända med den efter sommaren? kommer den försvinna? kommer spelet återigen att börja hacka? Förhoppningsvis blir det bara bättre. Och dessa frågor kan först besvaras på sensommaren när serien drar igång igen.
Slutligen. Har även märkt en till sak med denna säsong som är så likt den -98. Det är att vi bytt målvakt efter lite mindre än halva, och ställt andrekeepern i mål som nu vägrar släppa in mål på sina tre matcher. Blir det som med Baxter/Asper -98? Fler och fler liknelser börjar komma upp. Hoppas bara avslutningen blir som det blev på Råsunda en afton i November 1998. Blir det så kommer jag inte bli förvånad om mitt hjärta kolapsar eller exploderar. Om jag fick sådan hjärtklappningar som jag fick igår, hur blir det då vid ett eventuellt SM-Guld?
AIK-IGÅR-IDAG-IMORGON-FÖRALLTID
Kommentarer
Postat av: Anonym
kolla gärna in min blogg:)
Trackback
